Tiden går fort, för fort. De är nu tre år sen du lämna oss alla kvar här nere, sen du lämna den där tomma hålet kvar. Allt gick så otroligt fort, är de meningen att man ska klara av hur mycket smärta som helst! Är de meningen att man ska behöva går ner sig så dant att man inte orkar med sig själv?

Det är sjukt hur mycket man kan sakna en människa, alltså måste den har betytt väldigt mycket för en, och de kan jag säga att min mormor gjorde, hon fanns alltid där och hjälpte mig, jag var alltid den där lilla flickan i hennes ögon "sin flicka". Jag var dagbarn hos er dom dagarna inte dagis var öppet, vi gjorde alltid roliga saker. Du lärde mig nya saker hela tiden! Varje gång man kom krama du mig flera gånger, viska i mitt öra och sa, "du är min flicka och kommer alltid att vara det". Alltid? De blev inget alltid, för du orka inte med mer, det var dags för dig att säga hejdå, vilket du inte hann heller!

Har fortfarande inte fattat att du inte finns där längre, hur ska man orka med att gå med ett leende på läpparna varje dag när man har sån stor klump i magen av sorg och saknad efter nån som man tyckte om så mycket. Hur ska jag orka vara stark och finnas där för mina vänner och min familj, när jag snart inte vet vad jag heter!

Jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick dig tillbaka, jag lovar. Har fan aldrig saknat en människa som jag saknar dig och morfar, de är sjukt. Man inser inte hur mycket man behöver nån eller bara ska ta vara på varandra innan de är för sent, allt kan gå fortare än man anar.

När jag fick samtalet från pappa då han sa att du inte fanns mer, ville jag bara ta en spade och gräva mig ett hål bredvid dig, jag ville inte att du skulle lämna mig kvar här. Ja grät direkt från att pappa sa de tills jag somna vilket var kanske åtta timmar. De kändes som att allt försvann blev helt tom i kroppen, jag satt där i bilen och bara ville krama om dig!

Senare bestämde jag mig för att se dig, det ångrar jag inte idag, du var så fin när du låg där i kistan. Me jag får helt enkelt acceptera att leva utan dig vilket gör så ont!

Jag vill bara att du ska veta att jag saknar och tänker på dig varje dag! Hoppas vi ses igen! Jag Älskar dig Mormor! <3