Om man kunde och fick spola tillbaka tiden då allt va mycket bättre, så skulle jag göra de utan att tveka, till lågstadiet, när man alltid hade massa vänner, när allt va mycket lättre, man lekte olika seriefigurer, fråga chans på varandra, och man hade alltid roligt!

Man ser folk runt omkring ta ett steg vidare, men jag, känns som att jag står och trampar på samma ställe som jag gjorde för nåt år sen! Jag trivs de gör ja med min familj och framför allt med min pojkvän, men jag vill göra något med mitt liv, tror jag är för rädd att släppa taget, jag är rädd för att misslyckas och förlora allt, och komma tillbaka till samma ställe igen, fast den här gången ensam!
Usch, hemsk tanke!

Jag tror och hoppas allt för mycket! Har bestämt mig för att sluta upp och ta varje dag som den kommer!