Det är fan sjukt hur jävla ensam man kan känna sig! Varenda person man fråga eller bara hör av sig, så nej vi ska göra de och vi ska göra de, hur svårt är de att göra nåt alla tillsammans, tydligen så j*vla svårt, vilket samhälle man lever i egentligen! Usch, vilket folk! Så trött på allt, man försöker så mycket men inget får man tillbaka! Man tappar helt enkelt lusten och humöret!

Tar du åt dig är de upp till dig!

De känns som att jag har tagit in mycket, alltså lagt mycket åt sidan för stunden, men jag känner att snart är de fullt, snart rinner de över och då kommer jag säga vad jag tycker och tänker, så enkelt är de, visst ja får väl kanske inte så mycket vänner kvar, men de kan väl iofs inte bli så stor förändring. Jag själv mår dåligt över att de är så här, och de går ut över andra som inte ens borde få lida av de.