Tankar och minnen snurrar i huvudet på mig, jag hatar mig själv för att jag inte kan släppa taget om dig, varför? Jag förstår inte själv hur jag ens kan sitta och undra hur du egentligen har de och hur du mår när du har gjort som du gjort!? Jag kallade dig min bästa vän, du va den enda jag kunde lita på, men på en sån kort tid va den människa jag lärde känna borta, hon fanns inte där längre?! Varför? Jag har fortfarande inte fått mitt svar, och kommer nog inte få de heller.
Ska jag vara ärlig så tror jag att du inte heller har nåt svar!?

Det är helt enkelt dags att släppa taget hur svårt de än är.
En sak som är säker, är att du inte kommer få min förlåtelse! Hur svårt de än kommer vara om vi nu står där en dag, så finns de ingen väg tillbaka, du valde den vägen utan mig för länge sen, så då får de bli så!

Fan Sofia släpp taget nu, de är dags!