Även fast han inte var min hund så har han alltid funnits där under alla åren som jag och Stoffe har varit tillsammans, och eftersom jag är där rätt ofta så betydde han mycket för mig också, när jag läste messet fick jag en klumpa i halsen och sen dess har jag haft ont i magen. Undrar hur de kommer kännas att komma hem till Stoffe sen efter jobbet och ingen Göte kommer och slickar och vill bli klappad när jag kommer in! Usch de är hemskt, förstår inte hur de ska gå när de är dags för våran kanin? Ingen aning om hur länge kaniner brukar leva?

Nu sitter jag iaf själv här, de andra sover och de är så lungt, men de kan ja säga er att de har de inte varit förut, Usch vet inte hur många slag jag har fått på i anskitet och i magen och på armarna! Men va ska man ja göra, dra på ett smile och fortsätta så glatt, kan säga att i slutet fanns de inte mycket tålamod kvar, men jag bet ihop och nu känner jag att ja slappna av och bara vara för mig själv!

Nu är de inte mycket kvar att göra, ska försöka få in kaninen i buren och stänga efter honom sen ska jag sätta mig och kolla tv, tills de är dags att gå och ge rapport. Mamma kommer också komma vart efter för de är hon som ska jobba natt, så hon måste ha nykeln av mig. :)

<3