Det man en gång trodde att man hade, fanns tydligen där bara för stunden. Jag tror och får för mig för mycket, men ska utesluta de, blir bara ledsen.

Man säger mycket till varandra för att de ska låta bra för stunden, men det verkar inte finnas nån mening i det hela.

Har svårt för att lita på folk, man är så van vid att de man en gång säger kommer tillbaka till en själv senare av någon annan. Då har mina ord gått från person till person. Därför har jag svårt att veta vad jag kan säga och inte säga, och framför allt till vem? 

Många gånger kan jag längta tillbaka till den tiden då jag alltid hade roligt, då de aldrig va nåt skit snack! Är trött och irriterad på mycket.

Mormor&Morfar, jag saknar er varje dag! <3